Malin Goldkuhl och Sam Niknam på Stadskupan.
Våra miljövänner
har gjort ett bra jobb.
Även i år.
Bizzi, Biran, Wannabee, Fru Nilsson och Bioncey har jobbat på flitigt även i år. Men det har inte varit enkelt för dem.
Text & Bild: Magnus Pehrsson
Bizzi, Biran, Wannabee vadå? Jo – det är namnen på våra bidrottningar i de olika bisamhällena som är utplacerade på och runt våra fastigheter här i Göteborg. Drottningarna och deras arbetsbin är de riktiga hjältarna i vår årliga honungsproduktion. Men även Sam och Malin ingår i den gruppen.
Som ett led i vårt pågående miljöarbete har vi haft ett mycket gott samarbete med Sam Niknam och Malin Goldkuhl på Stadskupan i Göteborg. Startskottet var när de första bisamhällen placerades ut på Sockenvägen i maj 2021. Och nu några år och flera bikupor senare, kan vi glatt stoltsera med att vara Stadskupans största kund när det kommer till honungsbin. Något både vi på Sigillet och Stadskupan är glada över.
I en paus mellan honungstappningarna och över en god kopp kaffe samtalade vi om allt från honungsbin till biologisk mångfald:
Hur har säsongen varit?
– 2023 har varit ett ganska svårt år för nästan alla biodlare. För juli månad var så regnig. Och i städer är just juli månad nästan den viktigaste. Det är då de plantorna med rikast nektar blommar. Som linden till exempel. Den har otroligt mycket nektar, säger Sam.
Men Sigillet har klarat sig förvånansvärt bra. Vi fick ut honung från alla era bisamhällen. Av de femton vänföretag vi har fick vissa ingenting, faktiskt. Det var verkligen noll. För när det regnar och är dåligt väder, stannar bina kvar i kupan och äter upp honungen som de har samlat in under försommaren.
Men maj och juni var otroligt bra! När vi då gick ut i kuporna och tittade tänkte vi; Yes! Det kommer att bli ett rekordår i år. Det var hur mycket honung som helst! Sedan kom vi tillbaka efter regniga juli och inspekterade. Då var det slut på honung, berättar han förtvivlat.
Men som sagt; Sigillet har klarat sig bra. Ni har väldigt starka samhällen. Det hjälper till väldigt mycket. Det beror bland annat på placeringen. Men också på kvaliteten hos drottningen och sammanställning av bina, fortsätter han.
Så ja – Sigillets bisamhällen är vi riktigt nöjda med i år.
Hur många burkar honung har det blivit totalt i år?
– Det blir totalt 500 burkar, berättar Malin. Det är 100 burkar per bisamhälle. Och man är faktiskt garanterad det antalet som kund hos oss. Men eftersom det har varit ett knapert år, så löser vi det med andra reserver. Vädret är ju en viktig nyckelfaktor för en bra skörd, som för alla bönder. Och det är lite svårt att styra. Men Sigillet får sin egen honung, konstaterar hon stolt!
Som lekman undrar jag om det är skillnad på smaken mellan olika bisamhällen?
– Ja – trycker Sam snabbt in. Och det beror lite på året med, fortsätter han. Vad som blommar när och lite andra saker. Men viktigast är nog vart det blommar någonstans. Honungen får sin smak från de växter bina besöker. De får en väldigt särpräglad smak från sitt närområde.
Det är skillnad på Hisingen-honung och Gamlestan-honung. Eller Partille-honung för den delen. Det är det som är lite spännande. Man märker skillnaden i färg och smak – absolut, säger han.
Man borde ju ha en honungsprovning av honungen man får fram?
– Ja – verkligen! Vi var faktiskt på en honungsprovning häromdagen som anordnades av Svenska Bin.
Och det finns faktiskt honungssommelierer! Malin Landqvist som höll i provningen var just en sådan. Honung är lite som vin. Vinets årgång är inte bara hur länge det har lagrats, det beror även på vädret just det året. Hur druvorna mådde och hur skörden blev, säger Malin med ett märkbart engagemang.
Processen är jag nyfiken på. Hur går det till? Går en sådan där astronautliknande person ut och hämtar honungen?
– Haha Ja! Precis. Vi går ut i skyddsdräkt och hämtar honungen när det är dags för skörd. Då plockar vi hem skattlådorna* från alla bisamhällen.
Man kan faktiskt hämta honung när som helst under säsongen, som sträcker sig mellan maj och september. Man ser att det är honung när bina har täckt för ramarna på skattlådorna. De sätter på ett vaxlock på cellerna. Då vet man att honungen är färdig. Vattenhalten är då under 20 procent. Tar du det innan så kan honungen börjar jäsa, säger Sam.
Vi hämtar sedan hem skattlådorna och tar in dem till vårt slungrum. Med en speciell gaffel tar vi bort vaxlocket som bina har satt på. Och så lägger vi honungen i en slunga, som fungerar som en slags centrifug. När den snurrar kastar den ut honungen på sidorna. Så sjunker den ner till botten på centrifugen. Avslutningsvis så silar vi den två gånger. Värt att nämna är att vi inte värmer honungen. Utan vi tar den direkt från kupa till burk, berättar Sam.
Varför silar ni den?
– Dels är det för att bort lite vax som följer med. Ibland kan det följa med något bi. Så det är för att få den ren. Att få bort så mycket ”småbös” som möjligt. Men även för att honungen inte ska kristalliseras lika snabbt. All svensk honung kristalliseras. Det bildas sockerkristaller och den blir hård. Men man kan förskjuta den processen genom att sila den ordentligt.
Avslutningsvis så tappar vi honungen på burkar. Och det håller vi på med nu, berättar Sam.
Kristalliseras all honung?
– Honung från sydligare breddgrader kristalliseras inte på samma sätt, för den innehåller fruktsocker. Där går processen långsammare. Akacia-honung är ett sådant exempel. Ju mer druvsocker det är, ju snabbare kristalliseras den. Svensk honung har alltid druvsocker i sig och det är beroende på de växter som finns här. Förutom Lushonung. Som är en helt annan historia, säger Sam.
– Fast den kan också kristallisera sig, flikar Malin in med ett leende.
Ett utbrett honungsfusk
– Honung är en av de livsmedel som det fuskas mest med i världen. Kunskapen är skral kring hur viktigt det är att köpa äkta honung. Ungefär hälften av den honung som säljs i handeln idag är fusk. Det finns ett honungsberg ute hos svenska biodlare som inte blir sålt och det beror på detta. Folk köper det billigare alternativet. Så vi tar varje chans vi får att utbilda folk om detta, säger Malin.
Det positiva med att ha bin omkring sig
I ett oavbrutet engagemang fortsätter Sam och Malin att utbilda mig. Och kaffekoppen är nästan tom vid det här laget. Men jag är fortfarande nyfiken. Finns det något positivt för hyresgästen att ha bin runt omkring sig?
– All blommande grönska blir bättre, utbrister Sam! Äpplena på äppelträden blir fler och större. Så, när staden breder ut sig så behöver vi bjuda in naturen i staden.
– Det kan vara lite rädsla och skepsis kring bin, inflikar Malin. Det är faktiskt lite konstigt att man inte är rädd för att gå ut på en farlig led med bilar. Att andas in avgaser varje dag. Men folk är livrädda för en bisvärm.
Vi behöver förstärka kunskapen kring insekter och bin. En svärm är inte farlig, något vi pratar om på våra föreläsningar som vi håller ibland. De letar bara efter ett nytt hem. Här stöter man på mycket rädsla. Men det är oundvikligen så att vi kommer att behöva bjuda in naturen. Både nu och i framtiden. För vi behöver närproducerad mat och då behöver vi pollinering, säger hon.
– Där måste jag ge en eloge till Sigillet. Att ni vågar ha bin så nära inpå människor. Vi har ju en kupa som står nära en förskola till exempel. En som står på markplan i ett bostadsområde. De som står på Första långgatan. Och precis vid er innegård på Kaserntorget.
Ni tar in det mitt i stan. Mitt bland människor, säger Sam.
– Bina bryr sig inte om människor på det sättet. Går vi in och rotar runt i kupan behöver vi ju skyddskläder, det är ju självklart. Men annars är de väldigt beskedliga. Det är ju inte som getingar som sätter sig på din skinkmacka. Utan de går till sina nektarkällor. Det vill vi öka kunskapen om.
Mer bin – mindre bilar, liksom, avslutar Malin.
Stadskupan utvecklas
Det har hänt en hel del sedan Sam startade Stadskupan 2014. Egentligen skulle han dra i gång en restaurangverksamhet och sköta Stadskupan lite vid sidan om. Men Covid kom emellan. I den vevan träffade han Malin, som har ett förflutet som samordnare inom kommunen. Tycke uppstod. Detta var 2020.
Deras samarbete drog i gång. Sakta men säkert utvecklade de Stadskupan tillsammans och 2021 breddade de verksamheten till att innefatta ett mer bredare perspektiv inom biologisk mångfald.
Förutom honungsbina, så arbetar de nu även med att främja vilda pollinatörer genom att bekämpa invasiva växtarter och anlägga sandbäddar för de vilda bina att bosätta sig i. För miljöhotet mot dem är jättestort.
Till sin hjälp har de Vägen Ut kooperativet. Det är en franchisekedja av sociala företag som, bland annat, skapar arbetstillfällen åt människor som står långt ifrån arbetsmarknaden.
Så det har blivit en inriktning mot social hållbarhet med. Det är mycket spännande saker de sysslar med. Men det får bli en helt egen artikel!
Foto: Wayne Godfrey
Slutresultatet. Årets burk av vår alldeles egna honung.
*) Skattlåda kallas inom biodling en låda, i en bikupa av uppstaplingsmodell, där honungsbin lagrar honung i ramar. Namnet kommer från att biodlaren ”skattar”, alltså tar en del av honungen när den är mogen. En skattlåda skiljer sig normalt sett inte mot övriga lådor i bikupan utan lådan namnges efter vad den för tillfället används till.
Källa: Allt om Biodling