En flaskpost hittades.
En murarslev skickas in i framtiden.
Text & bild: Magnus Pehrsson
I en vägg i det gamla polishuset på Tredje Långgatan låg en hälsning från 1942 gömd i en pilsnerflaska. Nu, när huset förvandlas till hotell, skickas ett nytt meddelande vidare in i framtiden. Det är en berättelse om beredskapstid och byggnadssjäl, om ett hus som burit Göteborgs historia i över hundra år. Och om att låta det gamla få nytt liv utan att tappa det som gör det unikt.
I början av november 1942 bestämde sig muraren August Verner Fredriksson för att lämna ett meddelande till framtiden.
Det var mitt under brinnande världskrig. Sverige var neutralt, men kriget härjade runt oss. Göteborg var en hamnstad, en industristad och en stad i beredskap. I det gamla polishuset på Tredje Långgatan 18 murades extra skyddsväggar upp. Sannolikt för att stärka byggnaden mot de skador som ett flyganfall kunde orsaka.
Där, inne i ett av husets lager av tegel, bruk och tid, placerade Verner ett handskrivet brev i en AB Pripp & Lyckholm klass II pilsnerflaska.
Sedan blev det tyst.
Henrik Nilsson, VD Sigillet och Helene Johansson, Wow Experience Manager Hagabadet berättar historien om flaskposten som hittades och förbereder inför inmurningen av den nya tidskapseln den 5 maj 2026.
Huset fortsatte sitt liv. Poliser kom och gick. Korridorerna fylldes av steg, röster, ärenden och vardag. Åren gick. Polishuset, som ritades av arkitekten Charles Lindholm 1911 och invigdes 1913, kom att vara polishus i hela 93 år. Därefter följde några mellanår med andra verksamheter.
Men hus har ett sätt att minnas. Ibland gör de det synligt först när någon börjar riva i dem.
Nutid
Sommaren 2025, när Sigillets entreprenör Hedin Construction påbörjade renoveringen av fastigheten, öppnades en vägg. Då föll flaskan ut. Inuti låg Verners brev kvar – 84 år efter att han hade murat in det.
Denna tidskapsel hittade vi en av väggarna som revs under förra året.
Den nya tidskapseln är en inkapslad murarslev med ett ingraverat budskap som eventuellt väntar någon i framtiden.
Det var en tidskapsel från en orolig tid. Inte stor till formatet, men stor i betydelse. Ett meddelande från en murare som gjorde sitt arbete i skuggan av kriget och samtidigt lämnade något efter sig till dem som en dag skulle hitta det.
När vi berättade om det i sociala medier hände något lika oväntat som fint. På ett dygn hade man hittat Verners barnbarnsbarn.
Plötsligt blev flaskan inte bara ett historiskt objekt. Den blev en länk mellan människor. Mellan ett arbete som gjordes 1942 och ett hus som nu, mer än åttio år senare, är på väg in i nästa kapitel.
För Sigillet är det just sådana lager som gör gamla hus värdefulla. De bär på material, proportioner och detaljer som inte går att återskapa fullt ut. Men de bär också på berättelser. Ibland synliga, ibland dolda. Ibland inmurade bakom en vägg.
Nu ska det gamla polishuset få nytt liv som hotell. Tillsammans med Hagabadet vill Sigillet lyfta fram husets historia och samtidigt ge det ett nytt innehåll. Ett tidigare slutet hus, byggt för myndighet och ordning, ska öppnas upp för fler. För göteborgare, besökare och hotellgäster. För människor som kommer för att landa, mötas, äta, bo och upptäcka staden.
Det är en annan sorts trygghet än den huset en gång byggdes för. Men kanske finns det ändå en fortsättning där. Från skyddsväggar och beredskap till värdskap och närvaro. Från ett polishus i krigstidens skugga till ett hotell som ska fyllas med liv.
Och eftersom Verner en gång skickade en hälsning framåt i tiden, ville Sigillet och Hagabadet inte vara sämre.
2026.05.05 murades därför en ny tidskapsel in i fastigheten.
Den här gången var det inte en pilsnerflaska som gömdes i väggen, utan en murarslev. Ett föremål som hör till platsen, till arbetet och till den hand som bygger vidare på det någon annan en gång påbörjat. Med tidskapseln följde också ett nytt meddelande till framtiden – om restaureringen, om huset och om den förvandling som nu pågår.
Kanske den aldrig hittas?
Kanske ligger den kvar där, ostörd, medan hotellet öppnar, fylls, förändras och blir en del av Göteborgs stadsliv. Kanske dröjer det hundra år. Kanske tvåhundra. Kanske står någon där en dag, med damm på händerna, och undrar vilka människorna var som murade in en hälsning våren 2026.
Då kommer de att hitta ett hus som redan har levt många liv.
Ett hus som började som polishus 1913. Som förstärktes under beredskapstiden. Som bar på ett brev från Verner. Som långt senare blev upptäckt igen. Och som sedan fick nytt liv som hotell.
Det är något fint med det. Att ett hus inte bara bevaras genom fasader, ritningar och material, utan också genom små mänskliga spår. En flaska. Ett brev. En slev. En tanke om att någon i framtiden kanske ska förstå att vi var här.
Och att vi tog hand om det som fanns före oss.
Ett lyckat litet event. Och nu är tidskapsel inmurad av Gustav Larsson och på plats, gömd för allmänheten.
Ett hus som
får bestämma takten
Torbjörn Nilsson, platschef Hedin Construction och Henrik Nilsson, VD Sigillet samtalar om själ, konstruktion och möjligheter.
Sigillet köpte det gamla polishuset 2013. Då bedrevs det fortfarande polisverksamhet i byggnaden. Det var ett vackert hus på en strategisk plats i Göteborg, med en själ som redan var tydlig och med en framtidspotential som gick att ana långt innan nästa kapitel var färdigskrivet.
När polisverksamheten upphörde 2018 följde några år med olika verksamheter. Men huset bar på mer. Att det fanns en möjlighet att öppna upp det, ta vara på historien och samtidigt ge platsen ett nytt innehåll.
Tillsammans med kommunen kom vi fram till att potentialen var stor för hotellverksamhet i det gamla polishuset. Sigillet gick därför ut med en riktad upphandling, nästan som en tävling, för att hitta en passande partner. Det var så kontakten med Helene och Pelle, som bland annat driver Hagabadet i Göteborg, tog form.
De var lokala aktörer med gott renommé, stor erfarenhet av värdskap och ett personligt engagemang som passade huset. Inte minst fanns där en förståelse för att gamla hus inte bara ska fyllas med verksamhet. De ska lyssnas på.
Den ursprungliga planen var att hotellet skulle öppna våren 2027. Men gamla Q-märkta hus med vacker själ är inte alltid särskilt medgörliga. De är självständiga. Ibland bångstyriga. Och om man vill bevara det som gör dem speciella måste arbetet få ta den tid som krävs.
Antikvarier behöver rådfrågas. Nya saker upptäcks längs vägen. Det som först ser enkelt ut visar sig ibland kräva en annan lösning, mer omsorg eller fler varv innan man kan gå vidare.
Därför pekar premiären nu snarare mot hösten 2027.
I slutändan ska det bli bra. Och då behöver huset bestämma takten.